Att putsa på sitt CV är bara att polera bojan som håller dig tillbaka

Jag satt häromdagen och tittade på en av mina närmaste vänner. Han är briljant. Han är en av de där människorna som bär på en enorm inneboende kraft. Men vad gör han? Han sitter lutad över skärmen och justerar marginaler, byter typsnitt och väger ord på en guldvåg.

Han putsar på sitt CV – Den skinande bojan

Det slog mig då, med en nästan fysisk kraft: Det här är den ultimata symbolen för det tröga samhället.  Det vi håller på med är inte karriärplanering – vi polerar bojorna för att de ska skina lite extra i solljuset, medan vi fortfarande står fastkedjade vid en vägg som håller på att rasa.

Matrix vill att du ska tro på papperet

I den gamla världen (låt oss kalla det Matrix) är ett CV ditt kvitto på att du är duktig på att lyda. Det är en lista över hur väl du har passat in i någon annans mallar.

Egen Bild: CV som Bojan i Livet

Men i den värld jag bygger, där människan rör sig sömlöst mellan devices och där AI är vår förlängda tankeverksamhet, är det där papperet helt irrelevant.

Att försöka snygga till sitt CV år 2026 är som att försöka trimma en häst och vagn när grannen precis har köpt en RS4. Du kan putsa hovarna hur mycket du vill, du kommer ändå aldrig ikapp.

Från ”Anställd” till ”Arkitekt”

Varför vill du att någon ska ”ge” dig ett jobb baserat på en historik av vad du gjort tidigare? Det är att äta ur handen på ett system som inte ens förstår vart vi är på väg.

Min vision för AI Slussen och mina digitala kuggar är att ge människan kraften tillbaka. Istället för att putsa på bojan, ska du:

• Bygga infrastruktur: Äga dina egna kanaler.

• Skapa värde här och nu: Använda AI för att uträtta på en eftermiddag vad ett helt kontor gjorde på en månad för tio år sedan.

• Sluta be om lov: En person som äger sin egen kraft behöver inte ett CV för att bevisa sitt värde. Resultaten talar för sig själva.

Egen Bild; VC suger fett

Den flygande människan

När vi flyttar oss själva och vår värld mellan enheter, när vi bygger nätverk som liknar IKEA i skala men med hjärtat i Dalarna, då finns det ingen plats för marginaljusteringar i ett dokument.

Vi lever i en tid där du kan välja att vara den som putsar på kedjan, eller den som klipper den. Jag väljer att klippa. Jag väljer att bygga ett system där vi värderas för vår förmåga att skapa, tänka och vara mänskliga – inte för hur snyggt vi kan sammanfatta vårt liv på ett A4.

Så, till min vän och till alla er andra som sitter där med era dokument: Sluta putsa. Börja flyg.

Systemet är trögt. Du är snabb. Det är dags att börja agera därefter.

Reflektion: Det här inlägget är inte bara kritik. Det är en inbjudan. En inbjudan till att kliva ur det tröga och in i en värld där vi bygger vår egen infrastruktur. En värld där vi gäser för att vi vet att vi äger koden till vår egen framtid.